När man befinner sig i dåliga dagar är det lätt att man gör det ännu sämre, men varför är det så? När man får lite motgångar och det är svårt så känner man att man vill bara skita i allt och kasta in handduken helt. Man gör sin situation värre. Man kanske har planer på att sluta röka, börja träna och va en bättre människa och man gör allting samtidigt. Sen lyckas man inte hålla träningen och man får lite skit av omgivningen och ser det som nederlag. Då känns det som att man vill bara röka också, varför inte! Varför ger man upp och även förvärrar situationen? Svaret är så enkelt som att ibland måste man nå botten för att kunna ta sig till toppen. Så lärdomen är att inte vara för hård mot sig själv och om man tar några steg tillbaka, se det som en chans att börja om igen och den här gången verkligen lyckas. 

Det är inte lätt att inte bli trodd. Det känns tungt att få höra vem man är eller hur man är när det inte stämmer överens med hur man ser sig själv. Speciellt när det kommer från de närmsta. Man gör allt för att argumentera emot och bevisa sin sak, visa vem man är och att man är bättre än så. När budskapet inte går igenom och man inte lyckas känns nederlaget i hela kroppen.

Jag tyckte att jag hade gjort rätt från början! Jag förväntar mig ingen credd för att jag har slutat röka igen, såklart. Jag har slutat och börjar röka så många gånger att jag tappat räkningen. Men jag gjorde det än en gång och varje dag den här veckan har jag försökt vara positiv mot min omgivning, tänkt positivt och agerat lugnt och sansat. Jag har fått fresteler och motgångar varje dag. Jag har vetat hela tiden att det kan komma till en punkt där jag inte kan hålla emot längre. Tills slut checkar man ut från verkligheten och hoppar in i gamla dåliga vanor igen, så länge det inte dyker upp lite flyt.

Och jag fick inget flyt! Det gick dåligt. Varför tog jag en cigg nu? I stundens hetta var det på grund av aggressioner. Jag tänkte inte klart. Jag var arg. Jag var förbannad. Jag var sårad. Jag ville skita i allting! Efter den första ciggen tände jag en till och varför gjorde jag det? Jo vid det laget ville jag bara tänka klart igen. För jag vet att när man har abstinens i kroppen så agerar man mer emotionellt och jag ville se klarhet i det hela och tänka mer logiskt.

Så nu efter två cigg och en redbull är jag mig själv igen. De är mina två största beroenden. 

Min bror anklagade mig för en del dåliga beteenden. Vi hade en dispyt. Han försökte dra in min pojkvän i det hela och frågade vad han tycker, vilket lag han håller på. Jag har sagt förut att han inte vill lägga sig i, men efter att ha fått mothugg från brorsan ett par gånger nu var jag tvungen att avslöja att min pojkvän håller med mig men poängterade att vi inte ska dra in honom i vårt bråk. 

Nyss pratade jag med min pojkvän som tog upp att min bror tagit upp ett bråk som han och jag haft nyligen. Bara det att min pojkvän inte visste om det bråket. Jag förklarade att det hände för två dagar sen och jag har inte berättat om det eftersom jag vet att jag skulle bli sur bara av att prata om det. Det är något annorlunda för att vara mig, jag brukar prata om allting med honom. Nu håller jag ju på att ändra mitt beteende. Jag har fått höra att jag kan älta problem. De säger det. Så, jag bestämde mig för att börja med att ändra det beteendet och släppa saker, inte älta. 

Han ville ändå att jag skulle berätta. Så jag berättade. Efteråt blev jag sur, precis som jag trodde. Men vi började inte bråka som tur var, tänkte jag då. Jag skrev ett sms till min pojkvän efteråt där jag poängterade att jag varit duktig som inte hade ältat den här gången! Det var ju därför jag inte berättade om det för honom från början. Han skrev tillbaka ett löjligt sms och jag frågade vad han menade med det. Han undrar vad jag menar? Jag skriver tillbaka att jag försökte ju få lite beröm för att jag bevisat att jag är bättre än så. Jag lär mig att vara annorlunda, jag har gjort tvärtom! Han skrev "Ja den här gången var det bra men.." och sen började ett bråk. 

Jag fick alltså ingen credd alls. Jag har tidigare gjort på ett sätt, jag har ältat bråk, och det var fel. Jag hatade att få höra att jag är en person som ältar, vem vill vara en sån? Så jag tyckte att lösningen var att göra tvärtom och inte älta. Men jag fick inget beröm eller erkännande eller något. Trots att jag till och med själv fiskade efter beröm. Jag fick bara ännu mer mothugg. 

Vad ska jag göra då? Det enda alternativet jag kan komma på just nu är att bara vara tyst. Jag behövde stänga av och komma på ett svar. Jag tog det till det radikala idag och stängde faktiskt av telefonen. Jag har stängt av mig från omvärlden. Jag brukar inte göra så. Just nu kände jag att jag behövde det. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra annars..